Rundresa i Västra Kapprovinsen (Del 1)

Kåkstaden Khayelitsha och Philani

Vi började resan med ett besök hos Philani Maternal, Child Health and Nutrition Project, som ligger i kåkstaden Khayelitsha. Men vad är Philani? Bra fråga! Låt mig berätta det för dig, för det de gör fick mig att tänka till en extra gång på hur annorlunda livet kan vara. Philani stöder mammor och barn som står inför utmaningar som många av oss aldrig tänkt på. Deras huvudfokus är att se till att mammor är friska, att barn växer och att familjer har den kunskap de behöver för att bygga en bättre framtid. De arbetar med något som kallas "mentormammor" som är lokala kvinnor som är utbildade för att stödja familjer, särskilt gravida kvinnor. Dessa kvinnor går från hus till hus, kontrollerar nyfödda, undervisar om näring, hjälper mammor genom graviditeten och vägleder familjer genom svåra situationer.

Så vad besökte jag egentligen? Återigen! Bra fråga! Vi besökte en skola som drivs av Philani och fick höra om deras läroplan, hur de kombinerar utbildning med lek, kreativitet och emotionellt stöd. De har också ett stort fokus på näring, så varje barn får mat som hjälper dem att växa sig starka och friska, något som inte alltid händer hemma. Vi fick se deras klassrum, träffa barnen och lärarna. Barnen skrattade, pekade och vinkade åt oss med stora, nyfikna ögon, eftersom de inte är vana vid att se vita människor. Efter att ha besökt skolan gick vi till deras hantverksbutik fylld med handgjorda saker skapade av lokala mammor, och varje köp stöder direkt kvinnorna som tillverkar dem.

Summan av kardemumman, så fick det här besöket mig att reflektera över hur olika våra liv kan vara, helt enkelt på grund av var och hur vi växt upp. Och en sak jag började tänka på var saker jag på sätt och vis alltid tagit för givet, till exempel tillgång till sjukvård, utbildning, säkerhet och till och med stabilitet. Vi fick höra om mammorna och volontärernas liv och det som berörde mig mest var deras styrka, stolthet och sättet de pratade om sitt arbete och sina erfarenheter på, inte med sorg, utan med hopp och förtroende på framtiden. Det var en ögonöppnande upplevelse på bästa möjliga sätt, och det fick mig att beundra dessa kvinnor som bokstavligen förändrar liv, ett hembesök i taget.

Cape Peninsula & Bo-Kaap

En resa till Kapstaden utan att besöka Kaphalvön och Godahoppsudden är egentligen inte ett besök i Kapstaden alls, visst? Eller, ja, det har jag hört iallafall! Så nästa dag gav vi oss ut på en dagstur till Cape Point naturreservat, fick stå vid Godahoppsuddens skylt och träffade naturligtvis pingvinerna. Och återigen lärde Jonas mig otroligt mycket, och jag tror att han tycker om att vara min personliga Google. Jag lärde mig mer om naturen kring Kapstaden, historien, djuren och alla hundratals blommor som växer här. Jag måste säga att varje gång jag åker någonstans med Jonas fylls min anteckningsbok nya lärdommar och erfarenheter.

Nästa dag besökte vi Bo-Kaap, det färgglada kvarteret du förmodligen har sett på Instagram. Vi tog en kort rundvandring och lärde oss varför husen är så ljusa (snabbt fakta: traditionen att måla dem började när befriade slavar firade sin nya frihet genom att färglägga sina hem). Efter rundturen besökte vi en lokal familj som lärde oss att laga Cape Malay-mat.

!Khwa ttu & Paternoster

Vår resa fortsatte sedan upp längs kusten mot Paternoster, och på vägen stannade vi till vid kulturcentret och naturreservatet !Khwa ttu. Här åt vi lunch och lärde oss om sanfolket, en av världens äldsta ursprungsfolk. Deras språk är lite udda, så de pratar (pratade?) med ett klickande ljud, och deras forntida hällristningar kan fortfarande hittas över hela södra Afrika. Ganska häftigt!

I Paternoster bodde vi på Gonana Guesthouse, som Jonas byggde, designade och skapade. (Jag vet, ganska imponerande.) Det är det första hållbara gästhuset i området, helt miljövänligt och bokstavligen precis vid stranden. Låter som drömmen, eller hur? Rummen har utsikt mot havet, och hela platsen är lugn och naturlig, som om den är en del av landskapet snarare än bara placerad på det. När vi kom fram tog jag en lång strandpromenad, njöt av vinden, och sedan åt vi middag på Voorstrandt, en strandrestaurang inredd i ett rött och grönt plåthus, det enda huset i området som inte är vitmålat.

Nästa dag utforskade vi West Coast National Park. Vi såg ormar, strutsar, en klolös utter och fler djur längs vägen. Vi hade en picknick vid lagunen, och utsikten var otroligt fin med blått vatten, vit sand och fåglar som kvittrade. Vi avslutade kvällen på De See Kat, där sushin var så god att jag fortfarande tänker på den.

Vindistriktet

Sedan körde vi vidare inåt landet och kom in i vindistriktet. Vårt första stopp var Babylonstoren, känt för sina trädgårdar. Deras trädgårdar är vackert designade, fulla av frukt, grönsaker, örter och smådjur. Vi vandrade runt och åt lunch på deras Greenhouse Restaurant. Efter det fortsatte vi till Stellenbosch, checkade in på vårt hotell och åt middag på The Fat Butcher, som är välkänt för sitt kött.

Nästa morgon besökte vi Boschendal, en av de äldsta vingårdarna i landet. Förutom att göra fantastiskt vin, är gården känd för sina bergsutsikter, trädgårdar och gård-till-bord-filosofi. Vi hade en vinprovning och hade sedan en picknicklunch under träden. Vår vinresa fortsatte till Haute Cabrière i Franschhoek, där de gör något som heter Cap Classique, vilket är Sydafrikas version av champagne. Gården ligger på en sluttning med en otrolig utsikt över dalen, och dess vinkällare är inbyggd i berget. 

To Be Continued…

Och det var del 1 av resan! Ganska häftigt, eller hur? Om jag skulle skrivit om hela resan i ett och samma inlägg skulle det bli en hel bok, så jag sparar resten till nästa inlägg där jag kommer att skriva om safarin och Hermanus, tro mig, det finns mycket att säga och ännu fler bilder att visa.