Rundresa i Västra Kapprovinsen (Del 2)

Garden Route mot safarin

Vi packade väskorna, hoppade på bussen och började köra inåt landet mot Swellendam. Utsikten under bussresan var helt perfekt, nte för dramatisk, inte tråkig – bara sådär lagom, när landskapet ändras långsamt och man kan sitta och titta ut genom fönstret och tänka “wow, rätt fint ändå”, men också råka somna tjugo minuter och inte missa något.
Vi passerade stora öppna fält (majs? hö? något gult och fint i alla fall), små gårdar, långa staket och massa blå himmel.

Så det var dags för oss att packa våra väskor och hoppa på bussen för att påbörja vår resa inåt landet mot Swellendam och Herbertsdale. Och let me tell you, utsikten under bussresan var helt fantastisk. Vi passerade massor av öppna fält (majs? hö? något gult och fint, det är allt jag vet), gårdar, berg efter berg och en hel del blå himmel. Efter ett par timmar stannade vi vid Diesel & Crème och The Karoo Moon Motel, och hela stället kändes som en tidskapsel från 1950-talet, och hamburgarna och milkshakesen? Ganska goda.

Gondwana Game Reserve

Sen fortsatte vi mot Gondwana Private Game Reserve, och landskapet blev bara finare och finare. När vi kom fram vi en välkomstdrink och blev körda till våra stugor (som definitivt var mer som lyxstugor). Har helt enkelt inga ord på hur fina dessa stugor var, men en sak är säker, jag har aldrig bott så fint i hela mitt liv. Varje stuga låg på sin egen lilla kulle med stora fönster mot dalen där vilda djur vandrar fritt. Men vad är Gondwana egentligen? Jo! Det är ett malariafritt privat naturreservat som ligger i ett område som för hundratals år sedan var fullt av vilda djur. Idag är deras ‘conservation work’ och naturvård en stor del av reservatet eftersom de restaurerar delar av landskapet och åter-introducerar djur som lejon, elefanter och bufflar. Så när du bor här hjälper du också till att stödja ett projekt som skyddar naturen och återför arter som hör hemma här.

Första eftermiddags-safaridriften

Efter att vi snabbt slängt in våra saker i stugorna var det dags för första Game Drive Vet du varför det heter “game drive”? Inte jag heller, tills jag googlade. Det heter så eftersom “game” är ett gammalt ord för vilda djur, och förr syftade det på jakt. Och “safari” då. Vad betyder de? Det betyder faktiskt “resa” på swahili och det blev populärt när folk började resa till Östafrika för att kolla på djurlivet. Idag är Sydafrika en av de enklaste och tryggaste safaridestinationerna, och Gondwana är ett riktigt bra exempel på varför.

Vår guide, Abri, hämtade oss utanför stugorna och gav oss reglerna:
Vissa djur kan man prata bredvid.
Vissa djur ska man absolut inte prata bredvid.
Och vissa bryr sig inte alls, så länge du inte ställer dig upp i bilen.

Det första djuret vi såg var elefanter. Och alltså… jag tror inte att jag förstod innan hur stora elefanter faktiskt är. De är enorma och otroligt balla! Du har säkert hört talesättet ”en elefant glömmer aldrig” eller ”ha ett minne som en elefant”? Det är faktiskt sant, för tro det eller ej så har de ett superminne. De minns platser, vägar och till och med människor i flera decennier. Den äldsta honan (även kallad matriarken) är som en vandrande historiebok och GPS. Hon vet var det fanns vatten för 20 år sen, vilka områden som är farliga, och vem som är snäll eller hotfull. Ganska häftigt!

Efter elefanterna stannade vi för snacks och drinkar precis bredvid ett par giraffer. Och vid det här laget var vi alla ivriga att ställa en miljon frågor till Abri. Vi hoppade ur bilen, tog lite drinkar och bara… tog in allt. Vi stod och pratade med Abri medan han berättade fler roliga fakta, och sedan körde vi tills solen började gå ner. Därefter var det dags för middag, och herregud va gott de var. En trerätters middag som smakade lika gott som utsikten såg ut.

Morgonsafari

Nästa morgon vaknade vi klockan…
05:00.


Jag vet. Hemskt.
 Men var det värt det?


Absolut.


Skulle jag göra det igen?


Utan tvekan, ja.

Vi såg soluppgången medan vi körde ut för att leta efter lejon. Och gissa vad? Vi hittade dem. De var väldigt långt borta och väldigt trötta, så vi bestämde oss för att försöka igen imorgon. Vi fortsatte och såg flodhästar, babianer, zebror, antiloper, gnuer och fler djur som Gondwana är hem till. Halvvägs in så stannade vi för en kaffepaus, tittade på solen som bröt sig igenom molnen, och även om vädret inte var toppen kändes det ändå varmt och fridfullt. Här berättade Abri om fynbos, som är en unik vegetationstyp som finns här i Västra (och Östra) Kapprovinsen. Och fynbos behöver faktiskt eld för att odla nytt liv, värmen frigör fröna så att de kan växa igen, ännu starkare. Så Gondwana skapade avsiktligt en skogsbrand, eller ja, det är en kontrollerad brand, eftersom det är nödvändigt för att naturen ska fortsätta växa. Naturen är vild och smart på det sättet, antar jag. På vägen tillbaka öppnade sig himlen och det började ösregna. Vi anlände till lodgen, extremt kalla men glada, och gick direkt till frukost. Frukostbuffén var fantastisk, och man kunde till och med beställa extra saker. Hur galet är inte det? Sedan gick jag tillbaka till stugan och tog den bästa tuppluren i mitt liv.

På jakt efter geparder

Efter lunch (som återigen var otrolig) gav vi oss ut på ytterligare en eftermiddagstur, den här gången med ett uppdrag: hitta geparderna. Vi såg giraffer, antiloper, fåglar, fler antiloper, fler fåglar… och så småningom började vi alla tänka att det kanske inte var rätt dag idag. Men sedan såg vi dem! Tre geparder, som satt långt borta men fortfarande väldigt synliga, och de hade precis ätit middag. Visste du att geparder faktiskt är de enda stora kattdjuren som inte ryter? Istället kommunicerar de med högfrekventa kvittrande ljud, nästan som fåglar. Det är så de kallar sina syskon eller sin mamma i det vilda, och vi fick till och med äran att få höra de 'kvittra’ till varandra, så coolt. En annan rolig sak är att geparder är byggda för fart, inte styrka, så de har superlätta kroppar och till och med tårspår under ögonen (de svarta linjerna) som fungerar som naturliga solglasögon för att hjälpa dem att fokusera när de springer. Hur som helst, efter gepardarna stannade vi för en drink mitt i en dal, omgiven av berg och sedan åkte vi tillbaka till lodged för middag som återigen var fantastisk.

Sista morgonsafarin

På vår sista morgon vaknade vi ännu tidigare än dagen innan eftersom vi ville ha en bättre chans att se lejonen på nära håll. Och wow… det gjorde vi. Jag satt längst fram i bilen bredvid Abri och efter ett tag svängde han plötsligt in i buskarna och sa: ”Jaaa, där är de!”. Han fortsatte att köra rakt mot en klippsluttning och stannade sedan tvärt. Först kunde jag inte se dem, och jag började tänka, men sedan tittade jag åt vänster och där var de, bara några meter bort, precis bredvid mig. Jag vet att det låter overkligt, men jag lovar, de var precis där. Och att se lejon i de vilda, och att se lejon så pass nära.. det är definitivt något jag aldrig kommer att glömma.

Efter lejonen såg vi impalor, zebror, springbockar, gnuer och så många fler djur jag knappt kan namnge. Efter ett tag stannade vi vid en utsiktsplats för att dricka varm choklad medan solen gick upp. På vägen tillbaka såg vi till och med den orangebröstade solfågeln, som är fågeln på Gondwanas logotyp. Det är en liten, färgglad fågel som är extremt söt.

Vi åt en sista frukost, packade våra saker och sedan var det dags att säga hejdå till Abri. Och jag måste bara ge en stor eloge till Abri, han var en otrolig guide. Sättet han delade med sig av berättelser och faktan om djuren, växterna, historien och landskapet runt omkring oss var på ett lugnt, lätt att följa och helt fängslande sätt. Han gav inte bara fakta, han fick oss att se, känna och förstå allt. Han såg till att stanna längs vägen för att visa oss växter, förklara vad de användes till i naturen och varför de var viktiga för ekosystemet, vilket många andra guider bara åker förbi. När jag ställde en fråga svarade han inte bara, utan han gav mig dubbelt så mycket som jag frågade om, delade med sig av små extra berättelser eller insikter som gjorde allt ännu mer intressant. Abri inspirerade mig verkligen, inte bara som resenär, utan som någon som vill arbeta inom turism. Kanske är det jag en dag som guidar människor genom bushen, lär dem om lejon i soluppgången, eller pekar ut växter och delar med sig av deras berättelser.

Hermanus: sista stoppet

Sedan tog vi en 4-5 timmars bilresa till Hermanus, och alla var otroligt trötta, så hela bussen var relativt tyst, de kan jag säga. Så självklart tog vi alla några tupplurar längs vägen. När vi kom fram checkade vi in ​​på ännu ett vackert hotell precis vid havet.

Nästa morgon vandrade vi i Fernkloof naturreservat, ett vackert område fullt av fynbos, blommor och utsikt över hela Hermanus. Guiderna var fantastiska, och de kände till varje växt, varje blomma, varje insekt. Ganska imponerande. Längs vägen såg vi till och med en skorpion och en sköldpadda. Häftigt!

Valar & delfiner

Nästa dag var en av mina favoriter. Vi gick upp 06:30 och åkte på valtur. Vi såg en mamma och en unge som simmade under båten – redan det var mäktigt.
Men sen kom det…
500–1000 delfiner.
Jag skojar inte.
De hoppade, simmade, sprutade vatten och följde båten som om de ville visa upp sig.
Visste du att delfiner är superkloka och sociala? De har till och med egna “namn” – speciella visslingar som de använder för att ropa på varandra. Ibland hjälper de till och med människor i nöd.
Efter turen åkte vi tillbaka till hotellet, åt frukost och körde mot Kapstaden igen.

Nästa dag var en av mina favoriter. Vi vaknade klockan 6:30 och åkte på en valskådningstur. Och ja, vi såg valar! En mamma och hennes kalv simmade runt oss och till och med under båten. Bara det var coolt. Men sen så dök 500-1000 delfiner upp. Återigen, jag skojar inte. De simmade, hoppade, sprutade vatten och lekte precis bredvid oss, och det var en overklig känsla och något jag har drömt om att uppleva. Visste du att delfiner är otroligt smarta och sociala djur? De har till och med sina egna “namn”, vilket är unika visselpipor som de använder för att ropa på varandra. Och vissa arter skyddar sina vänner och kompisar, och hjälper till och med människor i nöd ibland. När jag såg dem hoppa och snurra runt båten kunde jag nästan tro att de sa hej… eller så kanske de bara ville show off sina kunskaper. Hur som helst var det otroligt.

Efteråt åkte vi tillbaka till hotellet, åt frukost, checkade ut och körde tillbaka till Kapstaden.

En perfekt avslutning

Och det var del 2 av resan, safarin, havet, valarna, de tidiga morgnarna, skratten, tupplurarna, solnedgångarna, allt. Hela den här resan visade mig vad ‘att resa’ egentligen handlar om: att se nya saker, lära sig av människor och samla på sig stunder som stannar kvar långt efter att man kommit hem.

Om det här är hur det är att arbeta inom resebranschen, då vet jag att jag valt rätt väg.