En smak av livet i Kapstaden

Vindistriktet

Veckan började på bästa möjliga sätt... med en vinresa genom Kapprovinsens vinland. Min kompis och jag följde med på en heldagstur, och ärligt talat kunde jag ha stannat hur länge som helst. Vädret var perfekt, hela 35 grader, och alla viner smakade otroligt.

Vårt första stopp var Stellenbosch, känt för sina ekkantade gator och sin arkitektur med vitkalkade hus. Vi vandrade genom staden och passerade ena vita byggnaden efter den andra. Sedan var det dags för det vi kom hit för: vinprovning. Vår första vingård var Blaauwklippen, en av de äldsta gårdarna i området. Vi fick testa vin ihop med ost och lärde oss varför franska ekfat används istället för sydafrikansk ek. Det beror faktiskt på vädret här. I Kapstaden är klimatet lite som i Medelhavet, fast utan de kalla vintrarna. Det betyder att de lokala ekarna växer snabbt, men de ruttnar också snabbare, så de är inte perfekta för att tillverka fat. Det är därför vinmakare använder fransk ek istället.

Nästa stopp var Old Road Wine Co., där vi åt lunch och till och med fick skjuts i en typ av golfbil, vilket var jättekul. Vårt sista stopp var El Picoteo, en mindre vingård med en mysig och avslappnad känsla. Vi körde ut till vad som kändes som mitt ute i ingenstans, omgivet av ingenting annat än vingårdar och berg. När vi kom dit var det så fridfullt, inte en enda bil i fjärran, och allt man kunde höra var fågelsång. Här fick vi para ihop choklad och dessert med viner, och vid det laget skrattade alla, och jag minns att jag tänkte: "Om varje torsdag såg ut så här skulle livet vara perfekt."

Solnedgångsvandring till Kloof Corner

På fredagen bestämde jag och mina vänner oss för att byta vinglas mot vandringsskor och gav oss ut på hike till Kloof Corner, en kort men brant 2 km lång stig uppför sidan av Taffelberget. Den må vara kort, men låt dig inte luras av det, den får definitivt benen att arbeta. När vi väl nådde toppen var det värt det. Vi fick utsikt över Kapstaden, Lion's Head, Camps Bay och havet, som alla glödde i solnedgångens ljus. Vi spred ut oss, pratade och bara satt där och tittade på solen försvinna bakom horisonten.

På vägen ner ändrade himlen färg till den där djupblå färgen som dyker upp strax efter solnedgången, även kallad "blå timmen". Vi släckte våra ficklampor för ett ögonblick, och till vår förvåning började små eldflugor lysa upp stigen. Jag kunde ärligt talat inte tro det. Jag har bara sett dem på film, så att se dem i verkligheten, lysa runt omkring oss som stjärnor, kändes overkligt, nästan som en scen ur en saga. Vi stod alla där och flinade som barn och tittade på dem flimra i mörkret. Visste ni att eldflugor lyser för att kommunicera med varandra och att deras ljus kallas "kallt ljus" eftersom det inte producerar någon värme? Nej? Inte jag heller förrän jag undersökte det, heh.

Kaphalvön med Jonas

Lördagen bjöd på ytterligare ett stort äventyr då jag följde med Jonas på en heldagstur runt Kaphalvön. Han är en otrolig guide, och eftersom jag är här och praktiserar hos Gonana South African Travel fick jag följa med för att lära mig hur han leder sina turer. Att se honom in action, dela berättelser och roliga fakta fick mig att inse hur mycket det finns att lära sig.

Kaphalvön är en av Sydafrikas mest berömda rutter och sträcker sig från Kapstaden ner till Cape Point och Godahoppsudden. Godahoppsudden är ett av de mest välkända landmärkena i landet. I århundraden fruktade och respekterade sjömän denna plats eftersom de starka vindarna och de stora vågorna gjorde den till en av de farligaste platserna att segla runt. Idag är det mycket lugnare för oss besökare, men att stå där med havet som brusar nedanför ger en fortfarande känslan av att vara precis vid världens ände. Vi vandrade också upp till New Cape Point-fyren, som står högt över klipporna med en 360-graders utsikt över havet. Den ursprungliga fyren var placerad för högt och ofta täckt av dimma, så fartyg kunde inte se den, därför byggde de en ny längre ner på udden. Därifrån kan man se det blå havet, klippsidan och hela Cape Point naturreservat.

Vi stannade till för lunch på Black Marlin, en restaurang precis vid havet. Allt gick perfekt tills en babian bestämde sig för att krascha vår lunch. Från ingenstans hoppade den upp på ett bord i närheten, tog en bit bröd och stack iväg som en professionell tjuv. Efter att babianen lämnat restaurangen lade vi märke till ännu fler babianer som kom nerför vägen, bara strosandes som om de ägde stället. Tydligen gör de det på sätt och vis, eftersom kapbabianer, eller Chacma-babianer, är ganska vanliga i området, särskilt nära Cape Point. De är otroligt smarta och har lärt sig att turister ofta menar gratis snacks om de spelar sina kort rätt. Låt oss bara säga att restaurangen blev väldigt livlig efter det.

Senare på dagen besökte vi hemmet för Kapstadens berömda afrikanska pingviner. Att se dem vagga runt på sanden som små människor i kostym var riktigt häftigt att se i verkligheten. Det var en riktigt rolig dag, och jag lärde mig massor om både guidning och de vackra platser som gör Kapstaden så speciell.

Själva bilresan var en upplevelse i sig. Vi lämnade Kapstadens stadsliv bakom oss och körde förbi många olika "vikområden" som Camps Bay, Kalk Bay, False Bay och så många andra Bay-ställen. Och inom några minuter började landskapet förändras. Längs kusten kan vinden vara så stark att man faktiskt kunde se hur träden lutade sig åt sidan, formade av åratal av vind som tryckte emot dem. Och denna vind kommer från Taffelberget och inte havet eller ja, vind från havet oxå, men träden lutar ut mot havet och inte inåt, häftigt va? När vi väl korsade bergen var luften lugnare, och träden stod höga och raka, skyddade från havs- och Taffelbergsvindar. Tillbaka i Kapstaden kändes allt ljust och soligt, med palmer och blommor överallt. Att se allt förändras från fönstret fick bilresan att kännas som ett eget miniäventyr, och det är galet hur mycket landskapet förändras på bara en kort bilresa hit.

Söndag i Kirstenbosch

På söndagen tillbringade jag och min kompis dagen i Kirstenbosch National Botanical Garden, en av världens mest berömda trädgårdar. Den ligger på sluttningarna av Taffelberget, och ärligt talat kändes det som att stiga in i Narnia. Överallt vi tittade fanns det färger, ljusa blommor, enorma gamla träd och fågelsång från alla håll.

Vi bestämde oss för att utforska hela trädgården, så vi vandrade längs de skuggiga stigarna, stannade för att beundra konstigt formade växter, och varje gång vi hörde ett prasslande eller ett fågellät frös vi till och försökte upptäcka var ljudet kom ifrån. Vi höll särskilt utkik efter den sydliga dubbelkragade solfågeln, en liten regnbågsfärgad fågel som använder näbben för att smutta på nektar från blommor, och medan de gör det hjälper de till att pollinera växter.

Vi gick också över den berömda Canopy Walkway, eller som lokalbefolkningen kallar den, "Boomslang" (afrikaans för "trädorm") eftersom den slingrar sig upp över trädtopparna. Utsikten därifrån var ganska bra, eftersom man kunde se hela trädgården och berget som omger den.

Livets små äventyr

Vid slutet av veckan var min kamerarulle full och mina ben var trötta, men jag var helt fylld av lycka. Kapstaden har det här sättet att blanda äventyr och lugn, skratt och lärande, allt på en och samma vecka. Oavsett om det är att smutta på vin i solen, vandra uppför ett berg eller se pingviner och babianer, känns livet här bara… levande.